Skillnad mellan versioner av "1.2 Fördjupning till Faktorisering av Polynom"
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
||
Rad 135: | Rad 135: | ||
Vi bestämmer <math> \, Q(x)\, </math> genom att sätta den till den allmänna formen för 2:a gradspolynom<span style="color:black">:</span> | Vi bestämmer <math> \, Q(x)\, </math> genom att sätta den till den allmänna formen för 2:a gradspolynom<span style="color:black">:</span> | ||
− | ::::::<math> Q(x) = a\,x^2 + b\,x + c </math> | + | :::::::<math> Q(x) = a\,x^2 + b\,x + c </math> |
− | där a, b | + | där <math> \, a, b, c \, </math> är koefficienter som vi måste bestämma. Sätter vi in denna form i ansasten ovan får vi: |
− | ::::::<math> x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = (a\,x^2 + b\,x + c) \cdot (x+1) </math> | + | :::::::<math> x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = (a\,x^2 + b\,x + c) \cdot (x+1) </math> |
− | Vi | + | Vi bestämmer <math> \, a, b, c \, </math> med [[1.1_Fördjupning_till_Polynom#J.C3.A4mf.C3.B6relse_av_koefficienter|<b><span style="color:blue">jämförelse av koefficienter</span></b>]]<span style="color:black">:</span> |
::<math> x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = a\,x^3 + b\,x^2 + c\,x + a\,x^2 + b\,x + c = a\,x^3 + (b+a)\,x^2 + (c+b)\,x + c </math> | ::<math> x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = a\,x^3 + b\,x^2 + c\,x + a\,x^2 + b\,x + c = a\,x^3 + (b+a)\,x^2 + (c+b)\,x + c </math> | ||
− | Jämförelse av koefficienterna på höger- och vänsterled ger: | + | Jämförelse av koefficienterna på höger- och vänsterled ger<span style="color:black">:</span> |
::<math> \begin{align} a & = 1 \\ | ::<math> \begin{align} a & = 1 \\ | ||
Rad 153: | Rad 153: | ||
\end{align}</math> | \end{align}</math> | ||
− | Genom insättning av <math> a = 1\, </math> i den andra och <math> c = 12\, </math> i den tredje ekvationen får vi i båda fall <math> b = -7\, </math>. Därmed har vi bestämt polynomet <math> Q(x) \, </math>: | + | Genom insättning av <math> \, a = 1 \, </math> i den andra och <math> \, c = 12 \, </math> i den tredje ekvationen får vi i båda fall <math> \, b = -7 \, </math>. Därmed har vi bestämt polynomet <math> \, Q(x) \, </math><span style="color:black">:</span> |
::::::<math> Q(x) = x^2 - 7\,x + 12 </math> | ::::::<math> Q(x) = x^2 - 7\,x + 12 </math> | ||
− | I [[1.2_Faktorisering_av_polynom#Faktorisering_av_2:a_gradspolynom|< | + | I [[1.2_Faktorisering_av_polynom#Faktorisering_av_2:a_gradspolynom|<b><span style="color:blue">Faktorisering av 2:a gradspolynom</span></b>]] hade vi faktoriserat <math> \, Q(x) \, </math> så här<span style="color:black">:</span> |
::::::<math> x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) </math> | ::::::<math> x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) </math> | ||
− | Inför vi nu detta resultat i vår ansats i början får vi faktoriseringen för P(x): | + | Inför vi nu detta resultat i vår ansats i början får vi faktoriseringen för <math> \, P(x) </math><span style="color:black">:</span> |
::<math> P(x) = x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = Q(x) \cdot (x+1) = (x^2 - 7\,x + 12) \cdot (x+1) = \underline{(x-3)\,\cdot\,(x-4)\,\cdot\,(x+1)} </math> | ::<math> P(x) = x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = Q(x) \cdot (x+1) = (x^2 - 7\,x + 12) \cdot (x+1) = \underline{(x-3)\,\cdot\,(x-4)\,\cdot\,(x+1)} </math> | ||
Rad 167: | Rad 167: | ||
<big> | <big> | ||
− | Den ovan beskrivna metoden kan i princip även användas för faktorisering av polynom av högre grad än 3. | + | Den ovan beskrivna metoden kan i princip även användas för faktorisering av polynom av högre grad än 3. |
+ | |||
+ | Till grund för alla dessa faktoriseringar ligger algebrans fundamentalsats som vi redan nämnde tidigare och som lite förenklad lyder så här: | ||
</big> | </big> | ||
Versionen från 31 augusti 2016 kl. 22.39
Repetition: Faktorisering & Vieta | Genomgång | Övningar | Fördjupning | Nästa avsnitt \( \pmb{\to} \) |
\( \pmb{\gets} \) Förra avsnitt
Lektion 4 Faktorisering av polynom
Lektion 5 Faktorisering av polynom: Fördjupning
Alla hittills i genomgången behandlade polynom var i normalform, dvs den ledande koefficienten \(-\) den kvadratiska termens koefficient (talet framför \(\,x^2\,\)) \(-\) var alltid \(1\,\).
Det behöver inte alltid vara så. Hur faktoriserar vi då?
Faktorisering av 2:a gradspolynom (icke-normalform)
Exempel 1
Faktorisera följande polynom (med ledande koefficienten \( \,3\,\)):
- \[ 3\,x^2 - 6\,x - 9 \]
Bryta ut den ledande koefficienten för att återföra problemet till den kända typen i normalform:
- \[ 3\,x^2 - 6\,x - 9\,=\,3 \cdot {\color{Red} {(x^2 - 2\,x - 3)}}\,=\,3 \cdot {\color{Red} {(x-x_1) \cdot (x-x_2)}} \]
Faktorisera först polynomet \( \; {\color{Red} {x^2 - 2\,x - 3}} \; \) i normalform genom att bestämma dess nollställen:
\( \begin{array}{rrlcr} & \quad\; {\color{Red} {x^2 - 2\,x - 3}} & = \;\;\; 0 \\ {\rm Vieta:} & \quad\; x_1 + x_2 & = -(-2) = 2 \\ & \quad\; x_1 \cdot x_2 & = -3 \end{array}\)
- \( \Downarrow \)
\( x_1 = 3\,\) och \( x_2 = -1\,\) eftersom \( 3 + (-1) = 2\,\) och \( 3 \cdot (-1) = -3 \)
- \( \Downarrow \)
- \[ x^2 - 2\,x - 3 = (x - 3) \cdot (x + 1) \]
Går vi tillbaka och sätter in denna lösning i det ursprungliga polynomet får vi faktoriseringen:
- \[ 3\,x^2 - 6\,x - 9 = 3\,(x^2 - 2\,x - 3) = 3\,(x-3) \cdot (x+1) \]
Vad gör man om den ledande koefficienten "inte går att bryta ut" eftersom polynomets andra koefficienter inte går att dela jämnt med den ledande koefficienten?
Exempel 2
Faktorisera följande polynom vars koefficienter \( \, 5 \, \) och \( \, 2 \, \) inte går att dela jämnt med den ledande koefficient \( \, 7 \):
- \[ 7\,x^2 - 5\,x - 2 \]
Vi bryter ut 7 genom att gå över till tal i bråkform:
- \[ 7\,x^2 - 5\,x - 2 = 7\,(x^2 - {5 \over 7}\,x - {2 \over 7}) = 7\,(x-x_1) \cdot (x-x_2) \]
För att få fram \( x_1\,\) och \( x_2\,\) använder vi Vietas formler:
- \[ \begin{align} x_1 + x_2 & = {5 \over 7} \\ x_1 \cdot x_2 & = - {2 \over 7} \end{align}\]
Man hittar lösningarna \( \, x_1 = 1 \, \) och \( \displaystyle \, x_2 = -{2 \over 7} \, \) eftersom \( \displaystyle \, 1 - {2 \over 7} = {5 \over 7} \, \) och \( \displaystyle \, 1 \cdot (-{2 \over 7}) = -{2 \over 7} \).
Så får vi det nya polynomets faktorisering:
- \[ x^2 - {5 \over 7}\,x - {2 \over 7} = (x - 1) \cdot (x + {2 \over 7}) \]
Går vi tillbaka och sätter in detta i det ursprungliga problemets ansats får vi det ursprungliga polynomets faktorisering:
- \[ 7\,x^2 - 5\,x - 2 = 7\,(x^2 - {5 \over 7}\,x - {2 \over 7}) = 7\,(x - 1) \cdot (x + {2 \over 7}) \]
Vill man i slutet bli av med bråktal kan man multiplicera in 7 i den andra parentesen och skriva faktoriseringen så här:
- \[ 7\,x^2 - 5\,x - 2 = (x - 1) \cdot (7\,x + 2) \]
Faktorisering av 2:a gradspolynom är alltid möjlig för oss eftersom vi kan lösa 2:a gradsekvationer och beräkna nollställena.
I de fall man lyckas återföra 3:e eller högre gradsekvationer till 2:a gradsekvationer är det även möjligt att faktorisera polynom av högre grad än 2.
Faktorisering av 3:e och högre gradspolynom
Exempel
\( P(-1) = (-1)^3 - 6\,\cdot\,(-1)^2 + 5\,\cdot\,(-1) + 12 = -1 - 6\,\cdot\,1 - 5 + 12 = -12 +12 = 0 \)
Kontrollen visar att \( x = -1\, \) är ett exakt nollställe till \( P(x) \). Slutsats: Faktorn \( \, (x + 1) \, \) kan brytas ut:
- \[ P(x) \; = \; x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 \; = \; Q(x) \cdot (x+1) \; = \; 0 \]
där \( \, Q(x) \, \) är ett 2:a gradspolynom som vi inte känner till än, se algebrans fundamentalsats.
\( P(x)\, \):s två andra nollställen måste vara det 2:a gradspolynomet \( \, Q(x)\, \):s nollställen.
Vi bestämmer \( \, Q(x)\, \) genom att sätta den till den allmänna formen för 2:a gradspolynom:
- \[ Q(x) = a\,x^2 + b\,x + c \]
där \( \, a, b, c \, \) är koefficienter som vi måste bestämma. Sätter vi in denna form i ansasten ovan får vi:
- \[ x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = (a\,x^2 + b\,x + c) \cdot (x+1) \]
Vi bestämmer \( \, a, b, c \, \) med jämförelse av koefficienter:
- \[ x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = a\,x^3 + b\,x^2 + c\,x + a\,x^2 + b\,x + c = a\,x^3 + (b+a)\,x^2 + (c+b)\,x + c \]
Jämförelse av koefficienterna på höger- och vänsterled ger:
- \[ \begin{align} a & = 1 \\ b + a & = -6 \\ c + b & = 5 \\ c & = 12 \end{align}\]
Genom insättning av \( \, a = 1 \, \) i den andra och \( \, c = 12 \, \) i den tredje ekvationen får vi i båda fall \( \, b = -7 \, \). Därmed har vi bestämt polynomet \( \, Q(x) \, \):
- \[ Q(x) = x^2 - 7\,x + 12 \]
I Faktorisering av 2:a gradspolynom hade vi faktoriserat \( \, Q(x) \, \) så här:
- \[ x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) \]
Inför vi nu detta resultat i vår ansats i början får vi faktoriseringen för \( \, P(x) \):
- \[ P(x) = x^3 - 6\,x^2 + 5\,x + 12 = Q(x) \cdot (x+1) = (x^2 - 7\,x + 12) \cdot (x+1) = \underline{(x-3)\,\cdot\,(x-4)\,\cdot\,(x+1)} \]
Den ovan beskrivna metoden kan i princip även användas för faktorisering av polynom av högre grad än 3.
Till grund för alla dessa faktoriseringar ligger algebrans fundamentalsats som vi redan nämnde tidigare och som lite förenklad lyder så här:
Algebrans fundamentalsats
- Ett polynom av grad \( n\, \) har exakt \( n\, \) komplexa nollställen \( x_1, \, x_2, \,\ldots\, , x_n \)och kan faktoriseras så här:
- \[ a_n \, x^n \,+\, a_{n-1} \, x^{n-1} + \quad \ldots \quad + a_1 \, x \,+\, a_0 \quad = \quad a_n \cdot\, (x-x_1) \,\cdot\, (x-x_2) \,\cdot\quad\ldots\quad \cdot\, (x-x_n) \]
Anmärkningar:
- Egentligen utgör endast den första delen ("Ett polynom av grad \( n\, \) har exakt \( n\, \) komplexa nollställen") algebrans fundamentalsats. Den andra delen om faktorisering är en följd av den.
- Antalet \( n\, \) komplexa nollställen är räknade med multiplicitet, dvs dubbla rötter är räknade två gånger, tredubbla tre gånger osv.
- Den fullständiga faktoriseringen av alla polynom i linjära faktorer \( (x-x_i)\, \) där \( x_i\, \) = nollställe, är endast möjlig i mängden av komplexa tal. Räknar man endast med reella tal kommer vissa polynom att faktoriseras till linjära och kvadratiska faktorer, där de kvadratiska faktorerna har komplexa rötter.
Exempel 1
Faktorisera följande polynom fullständigt\[ P(x) = x^4 - 29\;x^2 + 100 \]
I övning 6 till repetitionsavsnittet Ekvationer hade vi löst 4:e gradsekvationen
\( x^4 - 29\;x^2 = -100 \)
och fått lösningarna
\( x_1 = 5, \qquad x_2 = -5, \qquad x_3 = 2 \quad {\rm och} \quad x_4 = -2 \)
Vi kan skriva ekvationen som en polynomekvation
\( P(x) = x^4 - 29\;x^2 + 100 = 0 \)
Pga kännedomen om ekvationens lösningar som är identiska med polynomets nollställen, kan vi enligt algebrans fundamentalsats faktorisera 4:e gradspolynomet \( P(x)\, \) så här\[ P(x) = x^4 - 29\;x^2 + 100 = (x-5) \cdot (x+5) \cdot (x-2) \cdot (x+2) \]
Exempel 2
Faktorisera polynomet \( P(x)\, \) fullständigt när följande delfaktorisering redan existerar:
- \[ P(x) = x^5 - 5\,x^4 + 17\,x^3 - 13\,x^2 = x\cdot x\cdot (x-1)\cdot (x^2 - 4\,x + 13) \]
Delfaktoriseringen visar en dubbelrot \( x = 0\, \) och en enkel rot \( x = 1\, \). Man kan få fram den med de metoder vi lärt oss i detta avsnitt: Den dubbla roten \( x = 0\, \) får man genom att bryta ut \( x^2 \). Den enkla roten \( x = 1\, \) kan man få via grafen samt en prövning. Den sista faktorn kan beräknas med hjälp av jämförelse av koefficienter. Denna delfaktorisering stannar inom ramen av de reella talen.
Enligt algebrans fundamentalsats måste 5:e gradspolynomet \( P(x)\, \) ha två rötter till som ger upphov till den kvadratiska faktorn \( x^2 - 4\,x + 13 \) som står sist.
Vill man gå vidare och få fram den fullständiga faktoriseringen i linjära faktorer måste även den kvadratiska faktorn faktoriseras. Detta innebär att vi måste beräkna dess rötter som visar sig vara komplexa:
- \[\begin{array}{rcl} x^2 - 4\,x + 13 & = & 0 \\ x_{1,2} & = & 2 \pm \sqrt{4 - 13} \\ x_{1,2} & = & 2 \pm \sqrt{-9} \\ x_{1,2} & = & 2 \pm \sqrt{9 \cdot (-1)} \\ x_{1,2} & = & 2 \pm \sqrt{9}\cdot \sqrt{-1} \\ x_1 & = & 2 + 3\,i \\ x_2 & = & 2 - 3\,i \\ \end{array}\]
Vi får alltså följande faktorisering av den kvadratiska faktorn:
- \[ x^2 - 4\,x + 13 = (x - (2+3\,i)) \cdot (x - (2-3\,i)) = (x - 2-3\,i) \cdot (x - 2+3\,i)\]
Därmed blir den fullständiga faktoriseringen av polynomet \( P(x)\, \) i linjära faktorer:
- \[ P(x) = x^5 - 5\,x^4 + 17\,x^3 - 13\,x^2 = x\cdot x\cdot (x-1)\cdot (x - 2-3\,i) \cdot (x - 2+3\,i) \]
Dvs \( P(x)\, \) har förutom dubbelroten \( x = 0\, \) och den enkla roten \( x = 1\, \) även de två komplexa rötterna \( x = 2 + 3\,i \) och \( x = 2 - 3\,i \). Sammanlagt har 5:e gradspolynomet \( P(x)\, \) exakt 5 rötter, om man räknar rötterna med multiplicitet, dvs den dubbla rotter dubbelt och beräknar även de komplexa rötterna - i enlighet med algebrans fundamentalsats. </big>
Copyright © 2011-2015 Taifun Alishenas. All Rights Reserved.