Skillnad mellan versioner av "1.2 Faktorisering av polynom"
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
||
Rad 5: | Rad 5: | ||
| style="border-bottom:1px solid #797979" width="100%"| | | style="border-bottom:1px solid #797979" width="100%"| | ||
|} | |} | ||
+ | |||
+ | |||
+ | [[Media: Lektion 5 Faktorisering av polynom.pdf|Lektion 5 Faktorisering av polynom I]] | ||
+ | |||
+ | [[Media: Lektion 6 Faktorisering av polynom2.pdf|Lektion 6 Faktorisering av polynom II]] | ||
+ | |||
+ | == Polynom i faktorform == | ||
+ | |||
+ | Du kommer väl ihåg att | ||
+ | |||
+ | :::::::::::::::<math> a \cdot b </math> | ||
+ | |||
+ | är en <span style="color:red">produkt</span> vars ingredienser <math>a</math> och <math>b</math> kallas <span style="color:red">faktorer</span>. Så länge <math>a</math> och <math>b</math> är variabler dvs platshållare för tal är uttrycket ovan en faktorform för tal. | ||
+ | |||
+ | T.ex. är produkten <math> 3 \cdot 4 </math> en faktorform för eller en <span style="color:red">faktorisering</span> av talet 12: | ||
+ | |||
+ | ::::::::::::::<math> 12 \, = \, 3 \cdot 4 </math> | ||
+ | |||
+ | Analog till faktorisering av heltal kan även polynom faktoriseras. | ||
+ | |||
+ | Faktorisering av polynom innebär att skriva om polynomet, som ursprungligen är en summa av termer, till en produkt. T.ex.: | ||
+ | |||
+ | ::::::::::<math> x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) </math> | ||
+ | |||
+ | Till vänster om likhetstecknet har vi ett polynom som en summa av termer. Till höger står samma polynom som en produkt av faktorer dvs i faktorform. Detta <span style="color:red">polynom i faktorform</span> är resultat av faktorisering. Ingredienserna i faktorformen dvs faktorerna <math> (x-3)\, </math> och <math> (x-4)\, </math> är i sin tur polynom, fast av mindre grad, nämligen 1. Ursprungspolynomet är av grad 2, liknande faktorerna 3 och 4 som är mindre än 12. Man har splittrat upp det hela i sina beståndsdelar: talet 12 i sina beståndsdelar 3 och 4 och polynomet <math> x^2 - 7\,x + 12 </math> i sina beståndsdelar <math> (x-3)\, </math> och <math> (x-4)\, </math>. | ||
+ | |||
+ | Matematiskt inser man likheten ovan genom att utveckla högerledet: | ||
+ | |||
+ | :::::::<math> (x-3) \cdot (x-4) = x^2 - 4\,x - 3\,x + 3 \cdot 4 = x^2 - 7\,x + 12 </math> | ||
+ | |||
+ | Men hur får man fram faktorformen från polynomet? Dvs hur faktoriserar man ett polynom? Frågan är relevant av olika skäl: För det första tillåter faktorformen förkortning och därmed förenkling av komplexa algebraiska uttryck. För det andra avslöjar faktorformen polynomets nollställen. Du kommer väl ihåg att sådana x för vilka polynomets värde är 0, kallas för polynomets <span style="color:red">nollställen</span>. För att förstå varför faktorisering avslöjar polynomets nollställen sätter vi polynomet <math> x^2 - 7\,x + 12 </math> till 0 och får följande ekvation: | ||
+ | |||
+ | ::::::::::<math> x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) = 0 </math> | ||
+ | |||
+ | Denna ekvation är en inbjudan att söka de tal x för vilka polynomets värde är 0. Därför är denna ekvations lösningar identiska med polynomets nollställen, vare sig man skriver polynomet som en summa av termer eller i faktorform. Faktorformen <math>(x-3) (x-4) </math> har dock den stora fördelen att man kan se lösningarna till ekvationen ovan utan att behöva räkna. Det är <span style="color:red">nollproduktmetoden</span> som gör detta möjligt. Den visar nämligen att 3 och 4 är lösningar till ekvationen <math> (x-3) (x-4) = 0 </math>: För att produkten <math> (x-3) (x-4) </math> ska vara lika med 0 måste antingen den första faktorn <math> (x-3) </math> eller den andra faktorn <math> (x-4) </math> vara lika med 0. För att <math> (x-3) </math> eller <math> (x-4) </math> ska vara lika med 0 måste <math> x </math> antingen vara lika med 3 eller lika med 4. Detta i sin tur innebär att 3 och 4 är lösningar till ekvationen <math> (x-3) (x-4) = 0 </math>. Å andra sidan måste pga likheten mellan polynom och dess faktorform 3 och 4 även vara polynomets nollställen dvs lösningar till ekvationen ovan. Men vad gör man om man inte än har faktorformen? | ||
+ | |||
+ | == Faktorisering av 2:a gradspolynom == | ||
+ | |||
+ | Resonemanget ovan ger oss nu en metod i handen for att få fram faktorformen från polynomet. För att faktorisera polynomet<math> x^2 - 7\,x + 12 </math> behöver vi bara beräkna dess nollställen, säg <math> x_1\, </math> och <math> x_2\, </math>, och sedan skriva upp faktorformen <math>(x-x_1)\cdot (x-x_2) </math>. Låt oss genomföra det i vårt exempel: | ||
+ | |||
+ | ::::::::::<math>\begin{align} x^2 - 7\,x + 12 & = 0 \\ | ||
+ | x_{1,2} & = 3,5 \pm \sqrt{12,25 - 12} \\ | ||
+ | x_{1,2} & = 3,5 \pm \sqrt{0,25} \\ | ||
+ | x_{1,2} & = 3,5 \pm 0,5 \\ | ||
+ | x_1 & = 4 \\ | ||
+ | x_2 & = 3 \\ | ||
+ | \end{align}</math> | ||
+ | |||
+ | Därför har polynomet <math> x^2 - 7\,x + 12 </math> faktorformen <math> (x-3) \cdot (x-4) </math>. Vi kommer att lära oss en effektivare metod för lösning av 2:a gradsekvationer och därmed för faktorisering av 2:gradspolynom, när vi lärt oss ett enkelt samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen (Vietas formler). | ||
+ | |||
+ | Det som vi genomförde för vårt exempel kan generaliseras till alla 2:gradspolynom, åtminstone sådana som är givna i normalform: | ||
+ | |||
+ | '''Sats (Faktorisering med 2 nollställen)''': | ||
+ | ::::<big>Om 2:gradspolynomet <math> x^2 + p\,x + q </math> har nollställena <math> x_1\, </math> och <math> x_2\, </math> så gäller:</big> | ||
+ | |||
+ | :::::::::<math> x^2 + p\,x + q = (x-x_1) \cdot (x-x_2) </math> | ||
+ | |||
+ | För att bevisa satsen ovan kan man t.ex. sätta in 2:a gradsekvationens lösningsformel (pq-formeln) för <math> x_1\, </math> och <math> x_2\, </math> och utveckla produkten på högerledet. En jämförelse av koefficienter kommer att resultera i likhet med vänsterledet. Det finns motsvarande satser om polynom av högre grad än 2 som vi inte behandlar här. | ||
+ | |||
+ | Istället ska vi undersöka ett enkelt, men intressant samband mellan 2:a gradspolynomets koefficienter <math> p\, </math> och <math> q\, </math> och dess nollställen <math> x_1\, </math> och <math> x_2\, </math>, vilket ger dig möjligheten att roa dina vänner genom att låta dem säga två tal, t.ex. 3 och 4, och omedelbart skriva upp den 2:a gradsekvation vars lösningar just är 3 och 4. |
Versionen från 19 september 2012 kl. 12.12
Teori | Övningar |
Lektion 5 Faktorisering av polynom I
Lektion 6 Faktorisering av polynom II
Polynom i faktorform
Du kommer väl ihåg att
- \[ a \cdot b \]
är en produkt vars ingredienser \(a\) och \(b\) kallas faktorer. Så länge \(a\) och \(b\) är variabler dvs platshållare för tal är uttrycket ovan en faktorform för tal.
T.ex. är produkten \( 3 \cdot 4 \) en faktorform för eller en faktorisering av talet 12:
- \[ 12 \, = \, 3 \cdot 4 \]
Analog till faktorisering av heltal kan även polynom faktoriseras.
Faktorisering av polynom innebär att skriva om polynomet, som ursprungligen är en summa av termer, till en produkt. T.ex.:
- \[ x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) \]
Till vänster om likhetstecknet har vi ett polynom som en summa av termer. Till höger står samma polynom som en produkt av faktorer dvs i faktorform. Detta polynom i faktorform är resultat av faktorisering. Ingredienserna i faktorformen dvs faktorerna \( (x-3)\, \) och \( (x-4)\, \) är i sin tur polynom, fast av mindre grad, nämligen 1. Ursprungspolynomet är av grad 2, liknande faktorerna 3 och 4 som är mindre än 12. Man har splittrat upp det hela i sina beståndsdelar: talet 12 i sina beståndsdelar 3 och 4 och polynomet \( x^2 - 7\,x + 12 \) i sina beståndsdelar \( (x-3)\, \) och \( (x-4)\, \).
Matematiskt inser man likheten ovan genom att utveckla högerledet:
- \[ (x-3) \cdot (x-4) = x^2 - 4\,x - 3\,x + 3 \cdot 4 = x^2 - 7\,x + 12 \]
Men hur får man fram faktorformen från polynomet? Dvs hur faktoriserar man ett polynom? Frågan är relevant av olika skäl: För det första tillåter faktorformen förkortning och därmed förenkling av komplexa algebraiska uttryck. För det andra avslöjar faktorformen polynomets nollställen. Du kommer väl ihåg att sådana x för vilka polynomets värde är 0, kallas för polynomets nollställen. För att förstå varför faktorisering avslöjar polynomets nollställen sätter vi polynomet \( x^2 - 7\,x + 12 \) till 0 och får följande ekvation:
- \[ x^2 - 7\,x + 12 = (x-3) \cdot (x-4) = 0 \]
Denna ekvation är en inbjudan att söka de tal x för vilka polynomets värde är 0. Därför är denna ekvations lösningar identiska med polynomets nollställen, vare sig man skriver polynomet som en summa av termer eller i faktorform. Faktorformen \((x-3) (x-4) \) har dock den stora fördelen att man kan se lösningarna till ekvationen ovan utan att behöva räkna. Det är nollproduktmetoden som gör detta möjligt. Den visar nämligen att 3 och 4 är lösningar till ekvationen \( (x-3) (x-4) = 0 \): För att produkten \( (x-3) (x-4) \) ska vara lika med 0 måste antingen den första faktorn \( (x-3) \) eller den andra faktorn \( (x-4) \) vara lika med 0. För att \( (x-3) \) eller \( (x-4) \) ska vara lika med 0 måste \( x \) antingen vara lika med 3 eller lika med 4. Detta i sin tur innebär att 3 och 4 är lösningar till ekvationen \( (x-3) (x-4) = 0 \). Å andra sidan måste pga likheten mellan polynom och dess faktorform 3 och 4 även vara polynomets nollställen dvs lösningar till ekvationen ovan. Men vad gör man om man inte än har faktorformen?
Faktorisering av 2:a gradspolynom
Resonemanget ovan ger oss nu en metod i handen for att få fram faktorformen från polynomet. För att faktorisera polynomet\( x^2 - 7\,x + 12 \) behöver vi bara beräkna dess nollställen, säg \( x_1\, \) och \( x_2\, \), och sedan skriva upp faktorformen \((x-x_1)\cdot (x-x_2) \). Låt oss genomföra det i vårt exempel:
- \[\begin{align} x^2 - 7\,x + 12 & = 0 \\ x_{1,2} & = 3,5 \pm \sqrt{12,25 - 12} \\ x_{1,2} & = 3,5 \pm \sqrt{0,25} \\ x_{1,2} & = 3,5 \pm 0,5 \\ x_1 & = 4 \\ x_2 & = 3 \\ \end{align}\]
Därför har polynomet \( x^2 - 7\,x + 12 \) faktorformen \( (x-3) \cdot (x-4) \). Vi kommer att lära oss en effektivare metod för lösning av 2:a gradsekvationer och därmed för faktorisering av 2:gradspolynom, när vi lärt oss ett enkelt samband mellan ett polynoms koefficienter och dess nollställen (Vietas formler).
Det som vi genomförde för vårt exempel kan generaliseras till alla 2:gradspolynom, åtminstone sådana som är givna i normalform:
Sats (Faktorisering med 2 nollställen):
- Om 2:gradspolynomet \( x^2 + p\,x + q \) har nollställena \( x_1\, \) och \( x_2\, \) så gäller:
- \[ x^2 + p\,x + q = (x-x_1) \cdot (x-x_2) \]
För att bevisa satsen ovan kan man t.ex. sätta in 2:a gradsekvationens lösningsformel (pq-formeln) för \( x_1\, \) och \( x_2\, \) och utveckla produkten på högerledet. En jämförelse av koefficienter kommer att resultera i likhet med vänsterledet. Det finns motsvarande satser om polynom av högre grad än 2 som vi inte behandlar här.
Istället ska vi undersöka ett enkelt, men intressant samband mellan 2:a gradspolynomets koefficienter \( p\, \) och \( q\, \) och dess nollställen \( x_1\, \) och \( x_2\, \), vilket ger dig möjligheten att roa dina vänner genom att låta dem säga två tal, t.ex. 3 och 4, och omedelbart skriva upp den 2:a gradsekvation vars lösningar just är 3 och 4.