Skillnad mellan versioner av "3.4 Kurvkonstruktioner"
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
Taifun (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 80: | Rad 80: | ||
| − | Av någon anledning är | + | Av någon anledning är intervallets ändpunkter inte inkluderade i definitionsmängden. |
Dvs <math> f(x) </math> är inte definierad för <math> \, x = 2 </math>, inte heller för <math> \, x = -2 </math>. | Dvs <math> f(x) </math> är inte definierad för <math> \, x = 2 </math>, inte heller för <math> \, x = -2 </math>. | ||
Versionen från 15 januari 2015 kl. 20.43
| <-- Förra avsnitt | Teori | Övningar | --> Nästa avsnitt |
Innehåll
Fortfarande förutsätts att alla funktioner \( {\color{White} x} y \, = \, f(x) {\color{White} x} \) vi behandlar här är kontinuerliga i alla punkter av det betraktade området.
Globala maxima och minima
I avsnittet om Lokala maxima och minima hade vi tittat på sådana punkter som hade maximala och minimala \( \, y\)-värden i sin närmaste omgivning, därför "lokala", se bilden till höger.
I detta avsnitt ska vi betrakta sådana punkter som har största och minsta \( \, y\)-värden i ett intervall, därför "globala", se bilden till vänster.
 |
Globala maxima och minima är en funktions största och minsta värden
globalt dvs i ett intervall, närmare bestämt: Med globala maxima och globala minima menas punkter som har största resp. minsta \( \, y\)-värden i funktionens hela definitionsområde. På bilden till vänster visas de med • . Funktionens största värde är \( \, 30 \, \) och dess minsta värde är \( \, -5 \, \) (OBS! \( \, y\)-värden).
minima eller i intervallets ändpunkter.
annars än att de ev. är identiska med funktionens lokala extrema. I ett mindre intervall blir exemplets lokala extrema, även globala. |
 |
I praktiken hittar man en funktions globala extrema genom att:
- Hitta funktionens lokala extrema med någon av de regler vi lärde oss i förra avsnitt (andraderivatan eller teckenstudium).
- Beräkna de lokala extremvärdena.
- Beräkna funktionsvärdena i definitionsintervallets ändpunkter.
- Jämföra de lokala extremvärdena med värdena i definitionsintervallets ändpunkter.
Globalt extremum saknas
En funktion behöver inte nödvändigtvis ha extrema, varken lokala eller globala.
En problematik som kan dyka upp när man är ute efter globala extrema, är att de inte existerar där man förväntar dem, t.ex. i definitionsintervallets ändpunkter.
Exempel:
Följande funktion är definierad i det angivna intervallet:
|
\(y \, = \, f(x) \, = \, x^2 \quad \) med definitionsmängden: \( \quad -2 < x < 2 \)
Dvs \( f(x) \) är inte definierad för \( \, x = 2 \), inte heller för \( \, x = -2 \). Grafen till höger visar detta genom de ihåliga ringarna i kurvans ändpunkter. Av följande skäl kan man inte ange något globalt maximum för \( f(x) \): Om man t.ex. påstår att \( f(1,99) \) är funktionens största värde, är \( f(1,999) \) ännu större. Om man påstår att \( f(1,999) \) är största värdet, är \( f(1,9999) \) ännu större osv. Denna process har ingen ända och gäller även för \( f(-1,99\cdots) \). Varken \( f(2) \) eller \( f(-2) \) kan vara globala maxima, för båda är inte definierade. Slutligen kan man inte hitta något största värde:Globalt maximum saknas.
|
 |
Att globalt maximum saknas har inte med funktionens egenskaper att göra utan snarare med intervallets där \( f(x) \) är definierad.
Man säger att definitionsintervallet \( \; -2 < x < 2 \; \) är "öppet": Ändarna tillhör inte intervallet.
Hade \( f(x) \) däremot varit definierad t.ex. i det "slutna" intervallet: \( -2 \leq x \leq 2 \;\; \) hade \( \; f(2) \, = \, f(-2) \, = \, 4 \; \) varit funktionens globala maximum.
I praktiken behöver man inte leta efter globala extrema i definitionsintervallets ändpunkter om funktionen är definierad i ett öppet intervall.
